Sen är vi framme vid det sjuka... som så småningom blev det friska - om ni förstår vad jag menar...
BORDERLINE eller BIPOLÄR?
Det är här alla funderingar kring skillnader och likheter mellan begreppen/diagnoserna borderline personlighets-störning (allt oftare kallad emotionellt instabil personlighetsstörning) och bipolär sjukdom kommer.
Det är en mycket personlig sida där jag ger uttryck åt en hel del smärta som båda dessa diagnoser för med sig men förhoppningsvis kommer hemsidan samtidigt väcka ett visst hopp hos många människor.
Det är inte helt lätt att få en läkare idag att sätta en psykiatrisk diagnos, än mindre få vara med i en diskussion kring frågan. Efter många år inom psykiatrin var jag själv fortfarande väldigt vilsen i såväl diagnos som prognos. Efter en tid dyker termen emotionellt instabil personlighetsstörning upp. Tyvärr sa det mig inte mycket, jag var okunnig helt enkelt, för inlåst, för dålig, för drogad. Sista (eller senaste - vet jag inte!) omdömet gav i alla fall utslaget "Borderline Personlighetsstörning". Det utlåtande följde sen med mig till ett behandlingshem där terapeuten gav mig ett delvis annat diagnosförslag nämligen bipolär II½. Nu stod jag som ett UFO och visste ingenting. Jag var alltså fortfarande okunnig men jag var inte för dålig, jag var inte inlåst, jag var inte drogad dessutom var min nyfikenhet väckt. Jag började söka och leta efter underlag för det förslaget. Tämligen omedelbart dök naturligtvis frågan upp vad det var för skillnad mellan borderline personlighetsstörning och bipolär II½ (jag kommer inledningsvis använda termen bipolär II½, trots att den inte är allmänt vedertagen). Det är denna fråga som ligger till grund för den här sidan.
"Det gjorde så ont i bröstet att jag kände det som att jag skulle spricka. Jag såg ingen utväg, jag var i ett rum utan fönster och dörrar. Jag var fjättrad i denna fruktansvärda smärta. Det fanns heller inga ord ur detta tillstånd. Orden passade inte, lika lite som en rund boll passar i ett fyrkantigt hål.
Det var ett sätt att avleda smärtan, detta att skära sig. Hade man dessutom en gång börjat var det svårt att sluta. Varenda gång smärtan kom krypande, för det var alltid så det började ångesten kom krypande utefter ryggraden, varje gång ville jag ta till rakbladen eller något annat vasst som fanns att tillgå.
De frågade mig så många gånger: ”Varför?” Inte kunde jag svara på det, det fanns inga ord som passade helt enkelt. Jag hoppades hela tiden på att de skulle vara tankeläsare så att de så skulle förstå min smärta. Men jag träffade aldrig på några sådana. Det skulle komma att ta mig närmare sex år innan jag började kunna göra mig förstådd, innan de rätta orden började trilla ner på min tunga." |
Ångest är något som många människor kommer i kontakt med. Många dämpar den genom olika typer av droger, alkohol eller tyngre saker. Självskärarna hanterar det på sitt sätt, just genom att skära sig själva. Det finns självklart många, många fler sätt att skada sig själv, ofta är ändå syftet detsamma. Det är inte att nödvändigtvis vilja dö, utan många gånger är det mer ett desperat sätt att komma undan ångesten - att dö för "just nu".
Att leva under benämningen borderline personlighetsstörning eller diagnosen bipolär II½ är ett helvete vilken benämning man nu än väljer att sätta på dem.
Att varje dag kämpa för att hålla näsan ovanför vattenytan när vågorna går höga är en krävande kamp. Många gånger kände jag mig som en lysboj, en sån där boj som är placerad på vattenytan för att varna för något farligt som ligger dolt under ytan, något som skulle kunna få mig att drunkna på riktigt - för evigt. Men så fort det kommer en större våg hamnar den lilla lysbojen under vattenytan tills nästa vågtopp lyfter den upp igen. Men sekunderna, de där under vattenytan upplevs som evighetslånga, kan t om kännas som mer än vad ens lungor tål.
Ingen människa vill leva med dessa ständiga vågtoppar och dalar i sitt liv men för en borderline/bipolär II½ är det vardag - en oerhört tuff och smärtsam vardag.
Något av det svåraste är nog att ingen tycks förstå vilken obeskrivlig smärta som ristat sig in långt in i mitt hjärtas innersta kärna, i mitt liv.
Jag vill redan från denna början göra klart att jag är proffs på det här genom egna plågsamma erfarenheter men när det kommer till rent medicinska fakta och teorier är jag ute på mer osäker mark, trots att jag nu läst på en del. Denna utgångspunkt kommer att prägla en del av innehållet som ibland kan ramla runt i en del amatörteorier. Ni får ta till er det ni vill och lämna resten.
Jag skulle så gärna vilja dela med er alla klokheter och sammanfattande sanningar jag funnit i ämnet Bipolär sjukdom i en skriftserie skriven av en viss Tom Fahlén, specialist i psykiatri, med.Dr
Men om jag skulle dela allt bra och igenkännande jag läst där skulle jag vara tvungen att citera mer eller mindre hela delar ur de häften han samlat i sin samling - jag är inte så säker på att han skulle uppskatta det.
Det enda jag kan göra här är att verkligen uppmana er att själva ta hem och läsa skriftserien i sin helhet. Det är ett mycket lättläst, oerhört igenkännande och informativt material kring en många gånger svårbegriplig sjukdom - Bipolär sjukdom.
Detta är dels en direkt kopia jag publicerade tidigare under rubriken "Borderllne eller Bipolär". materialet till den sidan finns med också nu, tämligen nära orignialversion. Men det var något jag skrev och jobbade med då jag var på behandlingshem 2005-2006. Mycket har hänt sen dess, därför har jag bestämt mig för att fylla på det materiialet med någon slags uppförljning under rubriiken "Vad hände sen?"
Upp igen |