|
Bipolära barn
När det gäller att upptäcka bipolaritet hos barn uppstår vissa problem. Det är flera saker samtidigt som spelar in, för det första har jag läst någonstans att det oftast, eller för de flesta (åtminstone hittills) har tagit uppåt tio år att få diagnosen. Det andra är förstås att det är viktigt ju snabbare man kan fånga upp problemet, dvs behandla sjukdomen.
Att inte fånga upp och rätt behandla och bemöta ett barn med bipolära symtom kan mycket väl leda över i det som vissa kallar borderline personlighetsstörningar medan andra väljer att kategorisera som bipolär II½. Vilken benämning man än väljer är det ett helvete att gå igenom för såväl barn/ungdom som omgivande familj och andra närstående.
Det är inte lätt att särskilja drag typiska för bipolär sjukdom från andra typiska åldersbetingade beteenden för unga vuxna eller barn.
De maniska och depressiva faserna hos barn och ungdomar kan te sig helt olika de skepnader de tar för oss vuxna.
Ett maniskt uttryck för en ungdom kan t ex yttra sig i en irritabilitet och drag av destruktiva uttryck istället för euforiska lyckokänslor.
Det är nog något att komma ihåg överlag - mani inte alltid är detsamma som lycksalighet vare sig det gäller en drabbad vuxen eller ungdom/barn.
Depressionen för de unga kan mer komma till uttryck i klagande över huvudvärk, ont i magen, trötthet och dåliga skolprestationer. Där finns också en extrem känslighet för vad de drabbade upplever som avvisande eller misslyckanden.
När det gäller behandling handlar det som alltid att hitta en läkare som är väl införstådd med problematiken och som kan sätta in lämpliga åtgärder vad gäller eventuell medicinering samt samtalsstöd.
Men som en viktig motpol kring allt dessa, trots allt, rätt lösa idéer kring diagnostisering och efterföljande behandling av barns eventuella bipolaritet, läs denna sida.
Uppdaterad 20.06.2008